Workwork, sjukhus och stundande äventyr – Igen.

Jobbet på Avant började bra, fortsatt något sämre. Jag är rent ut sagt en värdelös telefonförsäljare, tycker inte om att pracka på folk saker de inte vill ha. Egentligen visste jag det redan innan jag sökte jobbet, och mor påpekade det ju även otalet gånger. Men som vanligt vet jag själv bättre och vägrar lyssna på henne! I alla fall – imorgon tänker jag säga upp mig. Jag är skitdålig på försäljning helt enkelt. Sen får jag hoppas på det bästa att jag kan hoppa in i jobbgarantin för ungdomar direkt igen, så jag får aktivitetsstöd. Har mailat min handläggare på AF om det, väntar på svar.

Jag väntar även på svar från SIIS. Mina papper är i London nu för behandling och (förhoppningsvis) godkännande. Papprena blev ivägskickade för 1½ vecka sen ungefär, så jag borde snart få svar – ser verkligen framemot det! Jag hoppas att allt är grönt så att jag kan åka iväg lagom snart (hoppas på februari någon gång). Behöver en break från vardagen.

Det fick jag i och för sig litegrann då när jag var iväg med Damien för några helger sen. GAWD vilket äventyr! Ett grymt härligt gäng är dom i bandet, inga problem what so ever att sitta otaliga timmar i minibuss med dom. Det var inte många tråkiga stunder vi hade! Som sagt – Köpenhamn på torsdagen och Helsingborg på fredagen. Övernattning i Lund, sen vidare till Stockholm på lördagen. Äventyr äventyr! I egenskap av fotograf knäppte jag självklart en jädra massa foton, om du klickar på städerna kommer du till respektive album.

Workwork, sjukhus och stundande äventyr

Tjohopp!

Nu har det gått ett tag igen sen jag skrev sist. Och så kommer jag såklart med fler excuses excuses.. Det är såhär va, att jag äntligen har fått jobb! Förra tisdagen var jag på jobbintervju på Avant Marketing nere vid Lilla Torg, och fick jobb som försäljare där. Platschefen, Annki, som intervjuade mig gav mig besked redan på intervjun och sa att hon var bombsäker på att jag skulle passa in i gänget!

Så där började jag sen i torsdags, följt av en After Work på fredagen redan (på bekostnad av företaget såklart!). Jag och några till från jobbet gick vidare till ICE efter att dörrarna stängdes 20.00 på jobbet, vi sjöng maaaaaassa karaoke :D

Och i lördags var det ju dags för halloween. Kvällen blev inte helt som jag/vi hade tänkt oss, men helt OK ändå. Mina outfitsplaneringar pendlade mellan liemannen, vampyr, död cheerleader och zombie – till slut blev det det senare. Jag och Lena träffades på dagen för att inskaffa lite props, och ja – slutresultatet ser ni på bilden här nedan!

Being angry doesn’t solve anything

Jahopp. Så har min laptop förmodligen tagit ett av sina sista andetag – häromnatten blev den svart och sen har den inte velat starta upp ordentligt igen. Även om någon kommer underfund med vad som är felet så tror jag inte att jag kommer ha råd att reparera den.. Så jag hoppas verkligen att min externa hårddisk fungerar när jag får tillbaka den från service, så jag har någonstans att ha mina grejer – lillbrorsan verkar inte direkt thrilled över att jag ska ta upp (relativt liten) plats på hans hårddisk.

Så idag var jag en tur hos storebrorsan för att ladda upp ett gäng bilder till hemsidan. Foton från senaste giget på Bodoni, med Hasty Haze och Damien, samt från HH’s gig på Vinylbaren i September. Ska slänga upp fotona från Borlänge (Henry Bowers a.k.a. Kung Henry) snarast också!

Och nu känns det som att jag tappade tråden fullständigt, för jag skulle skriva om något mer men jag minns inte vad… Så jag får väl avsluta här, o komma tillbaka när jag kommer på vad det var..

Meneh, checka bilderna!

Bloggstiltje

Ja nu har det varit lite bloggstiltje igen. Vill klarlägga lite om förra inlägget.. Det var en text jag skrev på vägen hem från Borlänge. Menar inte bokstavligen att jag ville slå sönder hans ansikte – mina ord kan vara så mycket hårdare än vad jag egentligen menar, det är mest ett sätt för mig att ventilera litegrann. Mejlade Joachim några dagar efter att jag kommit hem, har fått svar på lite frågor jag hade. Jag kände mig väldigt lurad, men det finns ju alltid två synvinklar i en situation som denna. Tänker inte dra alla detaljer här, men kan i alla fall säga att vi skiljts åt som vänner nu. Och Joachim – förlåt verkligen för att jag var så hård i orden..

I alla fall. Nu har jag varit hemma i en vecka. Det har inte hänt särskilt mycket egentligen, förutom att Hasty Haze spelade på Bodoni igen i fredags! Jag var där som vanligt med kameran i högsta hugg. Bläck & Blod var också där och utförde live tatuering. Jag hade funderat på att göra en liten tatuering faktiskt, men det visade sig att den lilla tatueringen jag hade in mind låg på c:a 4-500kr – så det sket sig ju.

I’m not going to fall down

När jag åker från honom
kniper och trycker det i magen.
Halsen sväller och hela min fokus
läggs på att inte fälla några tårar.
Mest av allt vill jag slå sönder något,
snarare hans skäggstubbiga ansikte
än något annat.

Smärtan, ilskan, besvikelsen
riskerar ta överhanden om mina tankar
inte kan distraheras.

Vill inte erkänna mitt misstag,
min blåögdhet.

Förklaring?
Dumhet. Blindhet.
Oförmåga att se förbi dimman
som kallas förälskelse.

Dessutom,
en förälskelse i en illusion.
Något han inte är.

Någon han bara låtsades vara,
För att verka som alla andra.
Utan problem.

Han var alldeles för bra för att vara sann.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel – lev med det

Tanken var att jag skulle skriva lite på datorn varje dag när jag var uppe i Borlänge, för att sen publicera här. Men så blev det inte. Det var en hel del som inte blev som jag tänkt mig. Många tankar som snurrar runt i skallen på mig nu, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Undrar bland annat varför jag egentligen åkte dit överhuvudtaget. Dock bättre att jag gjorde det nu och inte senare.. Han var inte den jag trodde han var, I’m in love with an illusion.

Den där känslan av att vilja lämna landet har åter infunnit sig, den ligger och trycker i bakhuvudet och överskuggar alla tankar jag tänker. Men just nu ska jag försöka må bra i att vara hemma, att sova ensam och bara göra precis det jag känner för att göra i nuet.

Sen får vi se vad som händer, var nästa vägskäl tar mig.

Isn’t it obvious

Gokväller kära läsare!

Idag har varit en lagom produktiv dag. Jag vaknade redan 06.30 av att en dörrklocka ringde (förmodligen i en dröm, men den väckte mig likväl), och trots att jag inte somnade förrän vid 2 inatt var jag klarvaken och kunde inte somna om. Så jag gick upp och ut i köket för att ta ett glas apelsinjuice samt prata lite med min smått överraskade mor. Tog sedan på mig träningskläderna och gav mig ut i morgonmalmö för lite powerwalk runt pildammarna! Gick stora varvet idag, i sällskap av Erik Hassle. Gawd vilka låtar han har på sitt album! De tre första speciellt – Bump in the road, Hurtful och Don’t bring flowers after I’m dead. I alla fall – morgonens promenad gick på ungefär 45 minuter, och när jag var tillbaka hemma hade jag hunnit bli sådär lagom sovatrött igen. Därmed var det ju givet att jag skulle somna ganska omedelbart när jag lade mig på sängen för att vila benen…

Vid halv 11 vaknade jag igen och hoppade in i duschen. Hade bestämt med mor på morgonen att jag skulle komma o äta lunch med henne på hennes jobb, så jag tog mig till Rönnen lagom till 12.15 där vi åt i skolans cafeteria. Men en annan tanke låg bakom lunchen också – på mammas jobb finns det nämligen väldigt speciell stol…  en massagestol! Efter några om och men (först hade mamma glömt sitt passerkort på sitt arbetsrum, så en av hennes kollegor fick öppna hennes rum så hon kunde hämta det. Sen upptäckte vi att man behövde en riktig nyckel till dörren in till massagestolen, en nyckel som tydligen bara städerskan har egentligen. Men vi ringde efter Kent som har en universalnyckel, och han öppnade upp dörren till denna underbara skapelse) fick jag sätta mig i massagestolen och låta mor springa iväg till nästa möte.

Life is a roller coaster ride

Klockan är fem minuter i tre, natten mellan söndag och måndag. Känslan jag känner just nu, eller känslorna – är av fullkomlig lycka och extas (i alla fall de flesta av dem!). Jag har precis pratat i en hel timme med Joachim på telefon, och innan dess en bra stund på MSN. Bara att få höra hans röst var en så fantastisk lättnad, med tanke på vilken bristande kommunikation vi har haft sen han åkte, eftersom de har haft så mycket att göra där uppe i Borlänge. Han har berättat nu hur läget är med restaurangen/nattklubben, så jag förstår definitivt att de har mycket att göra, och varför de jobbar så hårt som de gör. Han berättade även om lite annat runt omkring, men som inte riktigt är till för att publiceras här.. Saker som har gjort mig lite orolig, men jag antar att han och Lukas blir väl omhändertagna.

Men i alla fall. Hur tusan ska jag kunna sova efter detta!? Jag är helt uppe i varv efter att ha fått pratat med honom så länge, samtidigt som jag känner en känsla av lugn av samma anledning. Nu vet jag hur det står till däruppe, och slipper oroa mig för saker och ting. Men jag saknar honom något så fruktansvärt mycket, och vill inget hellre än att åka upp! Vi pratade om lite olika lösningar, och jag ska kolla upp några av alternativen imorgon. Får rapportera mer då :)

Nu måste jag väl försöka sova trots allt – om man ska lyckas komma upp i någorlunda tid imorgon, eller ja idag blir det ju…
Toodles!

Självdisciplin…

… är något som jag oftast inte har särskilt mycket av. Men idag har jag varit riktigt duktig! Jag gick upp när jag vaknade första gången vid halv nio (istället för att somna om och sova vidare till 11-12), tog på mig mina mjukisbyxor och en hoodie och laddade mobilen med Bodywork 8. Med lurarna i öronen och vattenflaskan fylld gav jag mig sen ut på en powerwalk runt pildammarna! Tog lilla varvet idag, man får ju börja mjukt. Det tog ungefär en halvtimme, men det kändes i benen! Har inte tränat medvetet på år och dar, så jag hoppas på att jag ska lyckas hålla i det här nu så jag rör litegrann på mig i alla fall. Mamma ska eventuellt hjälpa mig med ett träningskort på F&S också, så ska jag börja på Aerobics/step/spinning eller något annat spännande! Det behövs verkligen, jag har soffat ihop fullkomligt här i min arbetslöshet. Men the Soffpotatis is NO MORE! Nu ska jag se till att få ändring på saker o ting i mitt liv.

Skallebank, AF och jobbgaranti som egentligen inte är någon garanti alls

Gawd. Vaknade imorse med värsta huvudvärken på länge. Fick smsa till Richard och säga att jag mådde dåligt, o frågade om han ville ha bilen så han kunde köra o hämta skyliften o sen ut till Bunkeflo utan mig. Men vi bestämde att vi tar det imorrn istället – förutsatt att huvudvärken är borta.

För jag har gått omkring med det närapå hela dagen – trots totalt 4 alvedon hittills. Men trots huvudvärken så var jag tvungen att ta mig ner till Arbetsförmedlingen eftersom jag var kallad till ett infomöte om jobbgarantin för ungdomar. En jobbgaranti som egentligen är någon garanti alls – vilket fick mig att undra varför det heter jobbgaranti i så fall.. Lurar ju bara en massa ungdomar om att de är garanterade ett jobb när de går dit :(

Fick reda på där att jag kommer få 134kr om dagen i aktivitetsstöd, i utbyte mot att jag kommer på möten och annat som jag blir kallad till på AF. Kan man väl lev med.. Så måste jag fylla i en blankett från Försäkringskassan varje månad där jag intygar att jag varit närvarande hela den senaste månaden. Närvarande både hemma, och vid de eventuella möten jag har blivit kallad till. Sen ska man till AF den tionde varje månad tillsammans med 700 andra ungdomar för att få den här förbaskade blanketten påskriven av en handläggare… Ska bli spännande o se hur lång kötiden är då.

Annars hade jag Akilles nästan hela dagen igår. Hämtade honom hos Richard vid 12 o var tillbaka vid halv 11 på kvällen. Men med tanke på huvudvärken orkar jag inte skriva om det just nu… Så det få väl bli imorgon någon gång.

Toodles!