Har de senaste dagarna ömsom stressat, ömsom chillat, i ett virrvarr av “sista träffar” med diverse kompisar och inhandling av kläder och annat som jag behöver inför Italien. Ikväll har jag gjort en preliminär packning, och gissa om jag är tacksam och stolt över mig själv att jag gjorde det redan ikväll. Skulle nämligen väga väskorna för att veta ungefär hur mycket övervikt jag hade, och nu visade det sig att jag är uppe i 30kg packning (vilket innebär 10kg övervikt)… Imorgon blir prio ett alltså att gå igenom packlistan och se vad jag kan plocka bort utan att bli helt handikappad, och sen packa om och väga om. Måste få bort åtminstone 3kg, men hoppas på 5. Det kostar ju 110kr kilot i övervikt, så det är inte jättebilligt..
Liite resfeber börjar krypa sig på nu. Men än så länge är det inte sådär superfarligt, utan att jag kan hantera det. Det är visserligen inte första gången jag reser själv, och inte heller första gången jag reser utomlands för att jobba. Höstlovet 2005 åkte jag en vecka till Aten för att hälsa på min dåvarande pojkvän, och det var även första resan på egen hand - men jag kände i alla fall honom där nere. Men våren 2006 spenderade jag 3 månader på den evigt gröna ön Irland, för att jobba som groom i ett hoppstall utanför Limerick. Där kände jag ju inte en själ när jag kom dit, men tjejerna som redan jobbade i stallet var i alla fall också svenskor. Sommaren 2007 var jag en vecka i Barcelona med Jenny, första semestern med en kompis. Våren 2008 hade jag tre veckor praktik i Aalborg (DK), men det räknas knappt som utomlands för min del.. Hösten samma år var jag utanför London på en månadslång praktik, reste ensam även där.
Så nu – 1½ år senare får jag äntligen resa iväg igen! Det känns lite extra nervöst nu i och för sig eftersom det är ett land med ett helt främmande språk som jag (ännu) inte behärskar. Dessutom är ingen i stallet svensk, så jag måste förlita mig helt och hållet på mina engelskakunskaper (vilka jag visserligen inte tvivlar särskilt mycket på), men kanske framför allt måste jag lita på de människor jag jobbar med och kommer möta under resans gång också kan engelska…
Imorgon är min sista dag hemma, och jag ska passa på att njuta så mycket som möjligt. Jag ska titta på Flickan som lekte med elden med min pappa, eftersom vi har snackat om att se den på bio ända sen den kom ut i princip. Nu blir det på DVD istället, men det är nog lika bra det. När Luftslottet som sprängdes kommer ut på DVD ska han skicka ner den till mig så jag kan se den – allt i Italien är ju dubbat. En annan film som jag också måste köpa när den kommer ut är Avatar. Jag hoppades på att hinna se den innan jag åker, men tiden (och pengarna) är knapp..
Nu är det i alla fall dags att sova. Har precis fått hem The time travellers wife, ska nog titta på den innan jag somnar. Hoppas att filmen är lika bra som boken – för den kan jag verkligen rekommendera folk att läsa! Man måste dock ha ett extra öga öppet för att hålla reda på lite olika detaljer, men det är en grym bok.
Toodles!
